Kyrkans Akademikerförbund, Kyrk A, 676

Ursprunget till Kyrkans Akademikerförbund börjar redan 1903 då präster från landets samtliga stift samlas i Stockholm för att tillvarata sina intressen och ”främja en sund utveckling av kyrkan”. Mötet slutar med att Allmänna Svenska Prästföreningen bildas. Föreningens första ordförande är professor Otto Ahnfelt från Lund, senare biskop i Linköpings stift.

Anledningarna till bildandet var flera. Flera yrkesgrupper gick samman och bildade fackföreningar rent generellt vid den här tiden. Väckelserörelsens framväxt bidrog till att präster kände ett ökat behov av samhörighet. Dessutom var lönefrågan en bidragande orsak. Kyrkan fick lön i form av tionde från självständiga bönder. Något som ledde till ojämlikhet beskattning i förhållande till andra yrkesgrupper. 1917 skrivs rätten till lön in i prästers anställningsavtal.

1954 gick Allmänna Svenska Prästföreningen samman med Sveriges Yngre Prästers förbund och tillsammans bildade de Svenska Prästförbundet.

Prästgårdar är en av de frågor som diskuterats genom tiderna. Enligt förbundet krävde en prästtjänst att prästen var tillgänglig på dygnets alla timmar. 1956 beslöt riksdagen att prästgårdarna skulle behållas sedan en utredning kommit fram till att tjänstebostad skulle upplåtas om det var av betydelse för tjänsten. Frågan har utretts flera gånger och hyrorna för de många gånger mycket stora bostäderna är något som behandlats.

Svenska Prästförbundet bytte namn till Svenska Kyrkans Personalförbund 1979. Anledningen var att man organiserade även andra yrkesgrupper inom Svenska kyrkan. 1998 bytte man namn till Kyrkans Akademikerförbund.

Kyrkans Akademikerförbund är anslutet till Saco och har idag (2016) kring 5000 medlemmar.